Amandarin

Nu är det exakt 2 månader sen farmor dog, det känns som både kort och väldigt lång tid, jag antar att många kan tänka att en farmor inte spelat så stor roll, men hon stod mig väldigt nära och hon var verkligen en riktigt bra vän! Om allt hade vart som vanligt, hade vi antagligen åkt dit idag, för nyår har vi nästan alltid firat hos farmor och farfar, men i år klarar jag inte av att åka dit, det skulle också bli första gången att åka dit sen det hände.. Det värsta var att hon inte ens var gammal, bara 59 år, och jag saknar henne väldigt mycket, så klart fortsätter ju ens eget liv likadant som tidigare, men någonting saknas, jag har på något sätt släppt taget om något som vart en viktig del, men trots att det finns sorg så finns det fortfarande lika mycket glädje kvar som innan, egentligen är känns det konstigt att det ska vara så, men mitt i allt är det då det är rätt!

När hon dog blev pappa mycket bättre med sitt alkoholmisbruk under en längre tid, men ingenting håller i sig så länge som man hoppas.., stod och lagade mat när han ringde, och han var full igen, när han har druckit blir han olika personer varje gång, antingen är han riktigt ilsken, anklagande eller otroligt ledsen, nu var han ledsen.
Jag avskyr verkligen när han ringer som onyckter, blir illamående och på något sätt fyller han mig av skuldkänslor och jag vet inte om jag är arg eller ledsen..., fast just nu, är jag nog mest fundersam..